Lovinas ibt (intensiv beteende terapi) var snart över. Och vilken resa hon gjorde! Utvecklingen från början till slut var helt fantastisk. Från att i början när hon var 3,5 år och knappt kunde säga mamma till att 2 år senare prata fulla meningar , använda fantasin ( just det här med fantasi och ha ett "utanför boxen tänk" är väldigt svårt för barn med autism) och förstå vad vi menade verbalt även om vi många gånger använde bildstöd. Och det fina för Elise mitt i allt det här är att hon utvecklades likaså, hon älskade när vi "tränade" med lovina och ville alltid göra samma övning efter , så hilma roligt! Så för Elise var det aldrig något konstigt , eller något som blev begränsat eller där hon inte fick dela gemenskapen. Eftersom Elise var 2 år yngre , hon var väldigt tidigt i sitt verbala och Lovina tvärt om låg efter verbalt så möttes tjejerna och deras lek var helt fantastisk! Jag är så tacksam att dom har haft varandra och står varandra så nära idag.
Alltså godingar!!
Midsommarafton 2016 , Lovina var 4 och Elise 2 <3
Och att växa upp med bildstöd oavett om man har en npf -diagnos eller inte så är det verkligen win alla dagar i veckan! Struktur och tydlighet mår alla bra av! Även Mio är uppväxt med bildschema även om han inte har en diagnos. Superbra enligt mig! Kommer aldrig glömma sista mötet eller inte sista mötet men sista utvärderingen kring lovinas ibt på habiliteringen var i juni 2018 om ja inte minns helt fel här nu , vi har alltid fått väldigt mycket positiv feedback från hab och dom har alltid varit så imponerad av Lovina och alltid gett oss föräldrar så fin respons på jobbet vi lagt ner. När vår handledare säger att: ni har gjort 305 övningar, alltså alla övningar man kan göra under dessa 2 år , Lovina är (just då) enda barnen i kalmar län som gjort ut hela pärmen och utvecklats på det här viset! Alltså då kände jag bara sån stolthet både av lovina men också alla runtomkring! Hur fantastiskt , som ett kvitto på allt slit man faktiskt lagt ner! Så en stor jävla klapp på axeln till en själv! Jag är fan riktigt stolt över mig själv att jag krigade varje dag även när jag ville lägga mig ner på backen och skrika och skita i ...Att se den utvecklingskurvan och veta att man är en bidragande faktor till den är stort! Givetvis har det varit många jobbiga stunder också , men vi har alltid tagit oss upp! Och hab , herrgud vilka hjältar! Är så impad av deras bemötande och hur dom verkligen har stöttat oss hela tiden , vilket dom fortfarande gör!
Åh Lovinas första cykeltur! 😭💖
Och jag vill verkligen skriva och säga till alla föräldrar där ute som kämpar, för jag vet att det finns massor! Våga söka hjälp , våga ta steget! Tro mig jag vet att det är skitläskligt , man lever kanske i förnekelse och tänker att det handlar om mognad (det har jag fått höra såååå många gånger) oftast är så inte fallet, såklart ibland kanske det handlar om mognad , men våga lita på din magkänsla, det värsta som kan hända är att du får svar oavsett vad det blir. Men det jag vet är att få hjälp i TID gör skillnad! Skillnad för er som föräldrar men största skillnaden för ert barn, där ni får rätt "verktyg" och ger ert barn den absolut bästa förutsättningen för att förstå och utvecklas på sitt sätt. En funktionsnedsättning är inget man växer i från och det finns inget som är "skämmigt" , nee jag är så jävla trött på det så jag spyr! Att vara ett npf barn är kanske inte på liv och död , men för barnet så kan en utredning gör skillnad för livet! Tänk såhär , vi säger att ditt barn blir väldigt törstigt , dricker mycket hela tiden , kissar osv ..man börjar oroa sig och då är det SJÄLVKLART att man söker hjälp , det visade sig att detta barn hade diabetes! Vilken tur att man sökte hjälp! Såklart det är ju en dödlig sjukdom. Men ett barn som får städnigt utbrott , ständigt hamnar i konflikter , ständigt blir oförstådd, man börjar oroa sig där också ..men söker man hjälp? nej istället så tänker man att det är en fas? Varför? för att det kan vara svårt att hantera om ens barn får en diagnos? varför är det "lätt" att säga att ens barn har diabetes men svårt att säga att ens barn har ex autism? Fuck det! För mig är det lika självklart att man är öppen på alla plan för helt jävla ärligt likheten mellan npf och diabetes är att båda behöver hjälp och rätt förutsättnignar för att leva sitt liv så "funktionellt" som möjligt! right? Jag vill verkligen att npf inte ska vara "tabubelagt" eller något som inte hör till det "normal" ska vara fel , jag väljer att tro att det är upp till mig som föräldrer att ändra mindset , vara öppen , våga prata om allas olikheter , våga säga att livet inte är 100% perfekt , med eller utan npf ...alla har olika förutsättningar , olika sätt att tänka ..vem fan bestämmer vad som är rätt eller fel? Om alla fungerar på samma vis..Hur tråkig hade inte den världen varit? Den världen hade iaf inte jag velat leva i!
Oslagbar trio!
I kommande del kommer jag berätta hur livet är idag , hur Lovina faktiskt har backat , och hur viktigt det pedagogiska ansvaret i skolan är...Håll utkik vänner! Tack för att ni läser och tack för grymt fina dm´s! Jag tar verkligen till mig allt , så tack 💕
Massa kärlek💜
komihåg , VÅGA!