Hur tar man steget vidare när man upplever att ens barn inte fungerar som alla andra? Varför kan det ta emot? Är det för att vi föräldrar känner oss obekväma med att det är något "fel" på just vårat barn? Varför tar det emot att söka hjälp? För det är just det ..hjälp..till sitt barn! Med det här inlägget vill jag peppa och inspirera fler föräldrar där ute som just nu känner sig vilsna!
Det här är min story!
Året var 2012 , jag var 22 år, det var sommar och jag hade precis blivit mamma till en flicka som fick namnet Lovina. Det var en tuff start, jag tänkte i omgångar vad fan har jag gett mig in i? Jag komihåg att Lovinas pappa hade börjat jobba efter dom där 10 pappa-dagarna och jag satt med Lovina i soffan , hon VÄGRADE ta börstet och bara skrek heeela tiden ...jag bölade så mycket och kände ..nej fy fan de här var förtidigt att bli mamma..ja nästan ångrade mig! Det var inte alls sådär harmoniskt som jag trodde , nej tvärt om , det var skrik typ dygnet runt , blödande bröstvårtor som blev till sår ... kom ihåg att när lovina ammade så kunde liksom bli blodblandad mjölk...usch! och så mycket vaggande om kvällarna ...i lägenheten där vi bodde hade vi ett vardagsrums bord, varv efter varv gick jag så tösen skulle vara lugn. Motion fick en iaf! Tiden gick och visst lite lättare blev det , men många vakna nätter med magknip kvarstod. Och Lovina ville bara vara med mig, på dagarna , på nätterna . Ja hela tiden i stort sätt. Nu i efterhand undrar jag om det var ett tecken redan då när hon var liten. Hon gallskrek så fort hon var i någon annans famn. Jag kommer starkt ihåg att när vi hade flyttat till hus och jag stod med Lovina i famnen och kollade ut genom fönstret och lovina såg sin farmor och farfars bil så började hon storgråta? Alltså skrek i panik verkligen! Vet inte alls varför vi hade en bra relation till dom.Och detta hände upprepade gånger med just sin farmor och farfar.. (det gick sjävlklart över och idag har dom en god relation ska tilläggas :) ) Men iaf hon var då runt 1 till 1,5 år. Det var också runt denna ålder jag började ha min första misstankar. Jag tänkte mycket varför kan hon inte peka på magen? alla andra barn i hennes ålder kan det ..varför kan hon inte ta lättare instruktioner som t ex hämta bollen ..alla andra barn i hennes ålder kan det. Herre gud vad jag jämförde med andra! Det ska man undvika men lättare sagt än gjort. Jag började fråga på bvc , enligt dom var allt bra , enligt förskolan var allt bra . enligt alla andra var allt "bra" hela tiden...Jag hade en annan känsla! Något kändes inte rätt. Och det där med att gå över från ammning till mat var inte heller en dans direkt! Hon vägrade ersättning , välling , gröt , mat , frukt ja allt typ..sen vid 10 månader gav jag henne pannkakor som hon fick plocka med , och se på fan hon började käka! Jag slutade tvärt då , inte att rekommendera kanske (varken för henne eller mig , stackarst mina bröst) mjölkstockning deluxe! Här är det säkert väldigt olika hur alla tycker , jag var så frustrerad och mådde skit så för mig var det inte värt att fortsätta amma...Nu vidare i storyn så var det när Lovinas lillasyster var 10 månader och Lovina var 2 år och 10 månader som Elise gick om Lovina i utvecklingen. Hon förstod vad vi sa , hon samspelade med oss , hon visade intresse . Så varför gjorde inte Lovina det? Elise började ljuda sina första ord , Lovina var inte verbal alls? Jag började googla, och det som dök upp var autism. Autism?? vad är det? var min första tanke ...jag hade bara hört om det och det var väldigt främmande för mig . Det skrämde mig. Jag kom ihåg att jag låg i sängen och sa till Lovinas pappa som idag är mitt ex att jag misstänker att Lovina har autism ..jag grät ..han tröstade mig och sa , nej det är ingen fara , det kommer, hon börjar prata snart , hon kommer förstå sen , alla utvecklas olika . Och ja alla utvecklas olika håller helt med men det var bara så tydligt. Det var som att jag bara visste. Jag grät den kvällen ..länge...dagen efter var början till en stor förädning i livet för alla runt Lovina och Inklusive Lovina själv.
Fortsättning följer...💜