Att våga ge sig ut på nya äventyr och lämna tryggheten, att stå inför ett vägskäl det är absolut inte det lättaste och det har varit många tankar tänk om... ännu fler tänk om inte...
I alla fall för att få en inblick av hur mitt liv sett ut och få lite vetskap om mig och mitt liv.
Jag är 30 år , har 3 barn på snart 4 år , 7 år och 9 år...aa shit min äldsta är 9?? herre gud vart fan tog tiden vägen?! Skilde mig 2018 och lämnade en 10årig relation... Ett utav mina tuffare beslut i mitt liv... mer om det en annan gång!
Jag har jobbat med barn större delen av mitt liv , på olika sätt men varit mycket inriktad på hemma plan med npf (neuropsykriatisk funktionsnedsättning) då min dotter har autism och adhd. Jag sökte hjälp för detta , och hon fick sin diagnos autism när hon var 3,5 år. Om det tog emot att ta till sig att sitt barn inte vad som alla andra? När jag började misstänka autism var hon 2 år , jag bröt ihop och tillät mig vara ledsen och sedan var min första tanke.. vad/hur kan jag göra för att hjälpa mitt barn? och på den vägen var det. Det är ok att känna sorg , just sayin! Man älskar sitt barn vilkorstlös oavsett! Jag kommer skriva inlägg om den resan också där jag går in på känslor , tankar m.m .
Så för att återgå till mitt vägskäl så har jag jobbat på en skola i 2 år och blev tyvärr förra våren uttmattad av olika anledningar ... vilket fick mig att verkligen reflektera över mitt sätt att leva och tankar om hur vill jag leva mitt liv? trots allt så är det upp till mig! läskigt , jorå men jävlar så sant!
Nu står jag inför valet .. fortsätta mitt liv som pedagog ..eller följa drömmen som kommer innebära att jag får mer kunskap om kost, träning och hälsa...Mer om det i nästa inlägg! Ni är väl redo att följa med på denna resa?
Hörs nästa vecka! Massa kärlek till alla!
Komihåg motivation är inget vi har , det är något vi skapar !